Långresa

Eftersom gårdagen var en onsdag, så infann jag mej som brukligt är, på Dantes (barnbarn) dagis i Ödsmål. Väl där, möttes jag av glada rop o "hej mormor"! Det är kul, man känner sig liksom som "någon". En liten kille kommer spingade och visar att han har nagellack, en annan har sett tusen igelkottar,och en har varit i Hovfjället, osv. osv. Men nu kommer vi till det som verkligen fick mej att sätta trumvirvlarna i halsen. Dante, mitt eget lilla barnbarn, berättar att han skall åka till fjällen i 2 år, och inte nog med detta, direkt efter fjällresan åker han till Afrika i, hör o häpna, 3 år. Allt detta har alltså Petra o Marco, Dantes föräldrar, undanhållit oss. Detta är UPPRÖRANDE! Jag menar att en sådan resa på sammanlagt 5 år måste ju ha planerats både länge o väl. Hulkande o med tårar i ögonen, hoppas jag att vi i alla fall kan ses på en liten fika innan dom beger sig på denna långresa.

Mycke ska man höra innan öronen ramlar av.

/GUN