Ja ja, nu har det hänt, nu är vi ovänner för första gången. Ovänner o ovänner, det kanske var att ta i, men vi har delade meningar om ditt o mitt, om man säger så. Jag för min del, tycker ju att det är min självklara rättighet, att få sitta i gungstolen, det är jag som har köpt den, det är jag som äger den, men se det tycker inte han, nädå. När jag kommer med en god bok i handen och skall slå mej ner i min kära gungstol så är den upptagen och han breder väl ut sej i sin fulla längd= försök inte här. Jag blir så f-d, inte nog med detta, han har dessutom gjort sönder klädseln på den samma,man kan bli upprörd för mindre. Här kommer man hem o är snäll, han får massor av god mat av varierat slag, OCH jag köper den enda dryck han godtar, nämligen standardmjölk. Inte minimjölk, inte lättmjölk, inte vatten, nej standardmjölk skall det vara. Snart skall den väl oxå vara ekologisk, fattas bara annat. JAAAAA! Jag skall sätta mej i den andra, hårda, inte alls lika sköna stolen. Vad gör man inte? För du är ju himla söt o go o kelen o sällskapssjuk o välgigt trevlig att klappa när jag kommer in efter att ha utfodrat mina andra vänner, nämligen fåglarna. Ja, de ska va gött o leva annars kan de kvetta. / GUN

Bättre en katt i gungstolen än möss under diskbänken.